blablabella

vad kan jag säga. minnen. minnen. ibland blir det för mycket, mitt psyke pallar det inte. jag orkade knappt komma upp imorse. det tog så mycket krafter för mig att komma upp idag, och komma iväg till skolan, att jag är helt slut. det är nu, man kan ligga i ett mörkt rum och gråta i timmar. jag gör det inte. inte än iallafall. starkare? kanske.

mamma sa att jag verkade gladare. gör jag? isånafall... good! jag känner mig lite gladare. faktiskt. säkert för att våren är påväg. still hard though.

i'm to tired to pretend it doesn't hurt to feel left out... </3
i miss u guys.

btw, malin. fan vad jag är tacksam över att vi är vänner. ibland kommer vi verkligen inte överrens, jag är säker på att både du och jag verkligen hatar varandra ibland. men det vackra med oss, är att jag vet alltid vart jag har dig. jag vet att du aldrig skulle backa om jag behövde hjälp, även om vi intensivbråkat dagen innan. you wouldn't let me down, och jag skulle inte let you down either.
du är fort.f en stor del av min värld, och du fattar delar av mig ingen annan gör. tack.