blablabella

Alltså, jag är inte speciellt mycket för kärlek, romantik eller så oftast... jag tycker det är ganska stelt, och .. weird. Men.. fan... alltså, det slog mig då jag såg ett par på bussen. Jag kände igen båda två, och har skrattat lite i smyg åt hur dem ser ut (fy på mig)... men då de satt där och gullade med varandra slog det mig ...
Jag vill fan bli kär.

Då menar jag bra kär. Inte olyckligt kär. Jag har haft min beskärda del av olycklig kärlek som bör räcka hela livet. Jag vill ha en söt a lá Bridget Jones dagbok kärlek! Fuck jävla Stolhet och Fördom och de andra crap filmerna. Ge mig vanlig vardagsromantik! Nu tror jag inte att det kommer att hända då jag tvekar allt för mycket på mig själv, och dessutom är mirakulöst feg och seg och allt möjligt. Så kärlek är ju egentligen bara att glömma känns det som. Men jag vill bli kär, det verkar ju vara så mysigt då man är två.

För att vara ensam om den där kärleken, slipper jag gärna..hmm.