why do we like to hurt so much?

Det slog mig, när jag satt och kollade på klipp från filmen Moulin Rouge (en av världens bästa filmer), att jag aldrig skulle få uppleva den kärlek som är mellan Sabine och Christian. Den där äkta, stormande kärleken där man kan göra allt för varandra. Jag tror den är utdöd. Folk dödar den hela tiden genom sitt tjaffs om att kärlek inte finns, att man inte ska bli för fast i sin pojkvän/flickvän och leva livet vilt. Som om man är rädd för vad kärleken kan göra, och hur ont det kan göra.

I can't decide
You have made it harder just to go on
And why, all the possibilities where I was wrong


Ta mig inte fel. Man ska inte lägga undan sitt liv helt för en enda person och man ska absolut inte glömma bort sina vänner för sin kärlek. Men varför vara rädd för kärleken? Varför vara rädd för att göra knäppa, dumdristiga saker? Jag är inte rätt person för att predika om sådant här, jag som är världens nucka och hur rädd som helst för kärlek. Men om jag någonsin skulle uppleva kärlek, skulle jag vilja att den skulle vara så stark att det känns som om man slits sönder inifrån. Som om allt blir svartvitt utom Han. Att vi är det enda klara i varandras världar, att det är så tydligt att vi hör ihop att man inte kan tänka sig livet utan den andra. 'Jag är hellre ensam, än lycklig med någon annan' Så ska det vara.

I wonder, how am I supposed to feel when you're not here.
'Cause I burned every bridge I ever built when you were here.
I still try holding onto silly things, I never learn.
Oh why, all the possibilities I'm sure you've heard.


Kalla mig kräsen, för det är jag. Men varför vara rädda för att offra lite? You got to give a little more than you take, you got to leave a little more than was there. Men om jag ska bli tillsammans med någon, ska det tamejfan vara på riktigt. Ingenting för stunden. Det ska kännas äkta, vara äkta. Känslor kan ta slut, men medan det pågår ska det kännas 100% rätt. Å andra sidan... så är jag väldigt skeptiskt till att jag någonsin kommer kunna hitta någon. Ärligt.

Pain make your way to me, to me.
And I'll always be just so inviting.
If I ever start to think straight,
This heart will start a riot in me


Jag är ... ingenting speciellt. Överhuvudtaget. Då jag ser på mig själv, eller tänker på hur jag är ... kommer jag inte på något speciellt. Det är helt blankt. Jag är inte ens speciellt duktig på något. Jag är INGEN. Det är en helt sjukt tanke. Hur förklarar folk mig? Hon som är blond? Den korta blonda? Så himla trist att bli beskriven så. Jag är dessutom elak, bitchig och med ett dåligt temperament. Jag försöker ändra mig, och jag har lovat mig själv att sluta vara så elak. Att vara snällare, sluta dömma folk och sluta glo ut dem. Det kommer bli svårt, jag är väl formad efter min uppväxt. Men det ska gå. Wait for it.

Jag önskar bara att jag vore så mycket mer än jag är. Jag vill inte vara såhär, jag är ett skämt. Folk tar mig inte seriöst. Inte för att dem alltid måste göra det, men seriöst... ibland. Blir det för mycket. We are broken....

THAT'S WHAT YOU GET WHEN YOU LET YOUR HEART WIN.

Kommentarer
Postat av: Emma

spralligt glad, macho och väldigt väldigt söt. så beskriver jag dig. :)

2009-03-23 @ 21:34:52
URL: http://emmabyemma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0